“Die Capelle Strauss” grundades av Johann Strauss (1804-49) i Wien 1827 och övertogs 1849 av Johann Strauss d.y. (1825-99) efter faderns död. Mellanbrodern Josef (1827-70) övertog huvudansvaret för familjeorkestern 1863, sedan Johann blivit utnämnd till Hofballmusik-Direktor. Efter Josefs död 1870 övertogs kapellet av den yngste brodern, Eduard (1835-1916), som slutligen upplöste den anrika orkestern 1901 i New York efter en lång turné genom USA.

 

Från början bestod orkestern av 3 fioler, kontrabas, flöjt, 2 klarinetter, 2 valthorn, 2 trumpeter, 1 trombon samt slagverk. Men redan efter något år utökades numerären med ytterligare en fiol, piccolaflöjt, en oboe och en fagott. Violoncellon kom inte med förrän till en Paris-London-turné 1837-38; då var den sammanlagda numerären uppe i 28 man. Först 1849, då Johann Strauss d.y. slog samman faderns elitorkester med den egna, växte antalet orkestermedlemmar till strax över 40. Under årens lopp tillkom 2 horn, 2 tromboner, tuba/ophigleid/bombardon, harpa, en andra slagverkare och dubblerade oboer och fagotter.

 

I partituren och de tryckta orkesterstämmorna för familjen Strauss’ kompositioner, kan man tydligt avläsa orkesterns tillväxt. Johann, Josef och Eduard komponerade helt enkelt för den orkesterstorlek som man hade. Musikförläggarna sörjde sedan for alla arrangemang för mindre besättningar – från militärmusik till piano 2 och 4-händigt eller soloflöjt.

 

Capelle Strauss hade stor betydelse genom att bereda vägen för dåtidens moderna och omtvistade musik av tonsättare som Verdi och Wagner. Tjajkovskijs debut som orkesterkompositör ägde rum på en Strausskonsert, och en del av Wagners operamusik uruppfördes av Johann och Josef Strauss. De tre bröderna Strauss gjorde också närmare 1000 orkesterarrangemang av andra kompositörers musik.

 

Capelle Strauss var ett musikaliskt kvalitetsbegrepp långt före bildandet av orkestrar som Wiener Philharmoniker, Berliner Philharmoniker, London Philharmonic mfl.